Allmänt

Nattvakten

Jag gillar verkligen vår grannsamverkan i stugområdet. Jag håller koll på min stuga och närmaste grannens hus och vice versa. I början av veckan hade en eller flera klåfingriga individer brutit upp dörrar och haft sönder lås på vår väg. Jag slapp lindrigt undan men värre var det för min granne som fick fixa nya lås och reparera dörrkarmar. Vi har ju inget av värde i stugorna men det blir ändå kostsamt att laga lås och reparera dörrar och dörrkarmar stup i kvarten. Jag bestämde mig för att köra att vaktpass i stugan inatt, eftersom jag ändå skulle vara där och snickra ihop nya spaljéer och städa upp efter pelargonerna som fyller hela vardagsrummet.

Det var svinkallt i stugan när jag kom dit igår förmiddag eftersom jag bara har ställt elementen på ett par graders värme i vardagsrummet där jag övervintrar växterna. Jag drog igång elementen för fullt och satte till och med igång infravärmen som jag normalt sett har på altanen. Jag hade en tanke om att sova i sovrummet men insåg att det skulle bli svårt att få upp värmen därinne i tid för sängdags. Dessutom kändes det som energislöseri och miljösvineri att värma upp ett sovrum för bara en enda natt.  Jag beslutade mig för att det fick bli att sova på soffan, en ovanligt djup och knappt använd soffa som är superskön att sova på. Soffan är ett Blocket-fynd jag gjorde i somras, som jag inte ångrat en sekund.

Jag har faktiskt inte en enda ny möbel i stugan, allt är begagnat och/eller återbrukat och jag har bara gett en del av prylarna lite ny färg och jagat gamla beslag och krokar på auktioner och i annonser.  Jag blandar olika tidsepoker i stugan och har främst riktat in mig på 30-50-talet och letar ständigt efter kul små inredningsdetaljer från de decennierna. Jag har bl a dam-magasin från andra världskriget, tavelramar från 30-talet, en antik väggklocka (som jag ärvt efter morfar som i sin tur hittade den i grovsoporna) vilken var misshandlad och bortom räddning så jag målade om den och använder den som ett litet skåp.
Det jag lagt lite pengar på är färg, tapeter och nya laminatgolv men jag köpte inget fancy utan billigare material. Jag ser inte vitsen med att kosta på materialen när man ändå bara utnyttjar stugan halvårsvis och med tanke på att merparten av stugan står nästan ouppvärmd i 5 månader per år så finns alltid en risk för fukt och/eller mögel vilket betyder att man måste sanera och göra om alltihop.

Jag valde 50-talstapeter  från Rusta till köket och så här såg det ut just när jag gjort klart fondväggen och knappt hade hunnit börja inreda köket.

Jag funderar ofta på det här med varför vissa hus börjar bli fuktiga och mögla så fort man stänger av värmen medan andra hus klarar detta galant? Jag har både ägt och hyrt många lantligt belägna hus genom åren och det slår mig ofta att varje hus är unikt och måste skötas på sitt eget sätt. man måste liksom lära känna husets cykler och vad det klarar och när man behöver sätta in åtgärder. Har ni upplevt detta?
Min lilla stuga har klarat väder och vind (ouppvärmt vintertid) och detta utan mögel eller fukt i över 60 år, medan den stuga jag hyrde på Vikbolandet fick svartmögel halvvägs upp på väggarna på bara en vecka när jag var iväg och inte hade värmen igång. I november, en väldigt mild novembermånad, kan tilläggas.
Bägge stugorna byggdes under 40-50-talet, men min stuga står på plintar och den stugan jag hyrde står på torpargrund av skiffersten, kanske har det något med saken att göra? Notera att ingen av stugorna har en enda luftventil.  Jag gissar ventilationsfrågan baserades på självdrag, för bägge stugorna har rätt kassa 2-glasfönster och det är lite glipor och en hel del golvdrag.

Kvällen och natten i minusgrader, med märkliga ljud

Jag sågade och grejade hela dagen och värmde då och då på lite kaffevatten från vattendunkarna jag har lagrade (vi har bara sommarvatten i området) och micrade min medhavda matlåda. Så snart det började skymma började området bli ödsligt tyst och alla goa grannar åkte hem. Jag insåg att jag förmodligen var den enda jäkla stollen som tänkte vara kvar på området över natten för att hålla koll. Tystnaden tjänade dock ett syfte, eftersom det skulle bli lätt för mig att höra om någon rörde sig i området.
Det jag inte riktigt hade räknat med var att att ett svinkallt hus som värms upp, både knakar och jämrar sig.  När jag väl satte mig i stugan och fått av mig snickarbrallorna och på med mysbrallor så började jag höra ljud överallt. På köksbordet låg en såg, en hammare och en kofot som jag använt under dagen och jag tänkte att de fick ligga där ifall det skulle dyka upp ovälkommet besök under natten. Jag kanske skulle behöva ett tillhygge om någon bröt sig in i stugan? Jag har alltid en försvarspray från Bodyguard med mig också.
Jag tog fram mitt akvarellblock och började skissa på några målningar och hade just börjat maskera de delar som ska vara vita när det smällde till som fasen i stugan. Det var innertaket som blivit chockat av den plötsliga värmen. Det knakade och gnällde hela natten.

 

Jag vande mig snart vid ljudet och återgick till mitt målande. Det är inte en ny situation, jag har bott i ödemarken helt ensam i många år, men stadslivet hade fått mig att glömma hur tydliga ljuden blir när man lever ensam på ett ensligt ställe. Jag behövde nog komma ihåg det.
Under natten blev det för varmt för mina två lager med kläder så jag sänkte värmen och även om temperaturen sjönk så var jag för varm och slängde av mig ett lager med kläder. Här kommer ytterligare en fascinerande observation, nämligen hur snabbt jag anpassar mig till kalla temperaturer.
Jag bodde i det där huset som möglade (nämnt ovan) i ca 3 år och vaknade av att rumstempen var plötsligt max 9 grader, även fast jag eldat hela natten. På något konstigt sätt kommer min kropp ihåg hur jag ska hantera kylan och gå ner på sparlåga så jag ändå får en rätt behaglig natt.  Som gammal grovsmed klarar jag också extremt höga temperaturer och kan hantera värmen även om jag lämnar svetslågan på 1000 grader och går ut och ställer mig i -20 grader i bara t-shirt. Jag vet inte hur tusan det funkar? Kanske är mina nervtrådar helt uppfuckade och förstörda? När jag var smed kunde jag ta ett nykokt ägg i handen och skala det. De andra frukostgästerna fick låta deras ägg svalna några minuter innan de kunde röra dem. Idag är det lite annorlunda, jag kan bränna mig igen på ett nykokt ägg, men jag har en ganska hög tolerans av värme och kyla. Jag älskade 35 graders värme i somras och jag älskar att sova i minusgrader. Har ni några tankar eller idéer? Är det mig det är fel på?

Jag försökte kolla mina serier på Flixen men sen kom jag ihåg att jag inte har internet här. Knappt ens telefontäckning. Det finns något oroande och handikappande med att inte vara uppkopplad, men om man släpper paniken och bara flyter med, så infinner sig ett nytt lugn. Man måste inte vara tillgänglig eller se allt som alla andra gör. Om vi ska vara helt ärliga så skiter nog folk i vad vi gör också? Känn ingen panik om du inte publicerar din fredagsfrukostbild på lördag. Det kan vänta en dag eller två, eller?
Jag har känt paniken när jag var yngre, men nu…nä. Om jag publicerar nåt så är det för att jag vill delge en en liten glimt av det jag håller på med just nu. Jag tror inte att nån egentligen bryr sig, för jag bryr mig inte så mycket om mina vänners dagliga företeelser. Det kan vara småtrevligt att läsa om andra och se vad de gör som spännande projekt i vardagen och då kan jag gilla mina vänners inlägg. Jag gör inget spännande alls, mer än att jag ska klämma in över 50 nya växter på en tomt på 480 kvm och som redan har 130 arter av växter. Fyra av de nya växterna syftar till få en viss granne att sluta våldgästa och fönstertitta in i stugan om kvällarna.

Tillbaka till gårkvällen: Jag satt ute med rumpan i frosten och bara kollade stjärnhimlen. Jag hade glömt ta med sittunderlägg. På min lilla tomt finns inga stora träd som skymmer, så jag kan se en stjärnklar kväll utan stadens rök eller deras neonljus. Jag tittade mot himlen i nästan en timme, tills jag insåg att jag frusit fast i gräsmattan.

Natten förlöpte utan incidenter eller in-/avbrott, men jag märkte att jag snarkat för jag hade ont i halsen. Jag har sagt det många gånger till min syster och till min dotter; jag sover så himla bra i stugan. Jag sov så djupt och tungt att jag vaknade med morgonsolen och kände mig helt utvilad för första gången sen oktober. Solen kikade in.

Jag tog min medhavda frukostmacka och värmde lite vatten från dunken till kaffe. Därefter stoppade jag undan mina verktyg och städade undan filtar och extrakläder och packade ihop mina saker. Det här är min grej. Jag älskar det primitiva boendet, en stund av frid, en plats att få vara ensam och måla och att odla och försöka enas med klimatet.

Min odling inför 2019 är redan långt gången, jag har sått frön och har massor av redan plantor och det kommer bli mer. Ca 40 krukor står under odlingslampor hemma (chili och paprika) och under februari och mars blir det ca ca 50-100 krukor till.

Jag lämnade stugan vid lunchtid med känslan av att det är så här jag vill att det ska vara. Jag vill frysa och svettas och ta hand om allt som kommer från moder Klimat, trädgården, både det vackra och det otrevliga. Jag vill få jord under naglarna och flina som en idiot när min första tomat föds på en fjunig kvist.
Det var min bästa helg 2019, men det kommer fler.

Vänligen

Tess