Bön-, flox- och ringblomsfrossa + krig med myror och törnrosor

I det här inlägget ger jag mina bästa tips om när du ska skörda dina bönor för antingen att äta eller spara som utsäde. Det handlar också om ett plötsligt krig med myror, oväder samt ett slagsmål med en rosenbuske. Och flox…massor med flox.

Förra tisdagen gick jag upp mitt i natten för att gå på muggen, och i mörkret slog jag foten i ett tungt stativ. Två brutna tår blev behållningen från den fadäsen. Således blev det inget gjort på kolonilotten förrän igår när jag äntligen kunde gå tio steg i taget utan att ögonen tårades och jag inte behövde bita ihop för att inte skrika. Jag klarade att klippa gräset, vattna och skörda lite brytbönor som jag förvällde och använde i en hemgjord pytt-i-panna. Supergott!

Skörda bönor för att äta eller som utsäde

Jag tror att brytbönor har blivit en ny favorit tillsammans med vaxbönor. Åtminstone vad gäller bönor som jag odlar för att äta. I år satte jag brytbönor på tre ställen i trädgården, i hopp om att sniglarna inte skulle hitta alla. Ett av ställena klarade sig helt, medan de andra två blev hårt åtgångna och jag fick så om flera gånger. Jag önskar jag hade använt järnfosfat redan i våras, så kanske sniglarna varit ett icke-problem.
Nu växer bönorna fint och är så stora att skadedjuren inte är särskilt intresserade av att äta dem längre.

Även blomsterbönorna (de kallas också rosenbönor) är redo för skörd, men i år odlar jag dem inte för att ätas. Istället kommer jag låta bönorna mogna och torka i sina baljor för att ha dem som utsäde för nästa års sådd, då jag tänker bygga pyramider av rosenbönor i stora ”parad-rabatten” för jag har märkt att de täcker så bra att inget ljus kommer in under dem. Det betyder att kirskålen kommer få kämpa för att överleva, plus att jag får njuta av täta väggar av röda blommor och vackra stora blad.

Baljorna kommer bli ca 25-30 cm långa och bli ganska tjocka och när de är lite torra och baljorna börjar öppna sig, är det dags att skörda bönorna som utsäde. De kommer då vara vackert rosa med kolsvarta prickar. Om man ska ta utsäde från bönor är detta en liten tumregel. Låt dem vara kvar på plantan tills baljorna svällt till spricknings-gränsen och är torra. Bönorna plockas då ut och läggs i en torr påse som andas och släpper ut eventuell fukt, t ex ett kaffefilter, och de ska förvaras torrt och gärna svalt.
Estetiskt är rosenbönorna de snyggaste bönorna jag känner till, både själva växten och bönan i sig. Smaken är också väldigt trevlig och man får en enorm skörd från blomsterbönans planta om den har rätt förhållanden, och man skördar innan baljan blir hård och trådig. När bönplantan gjort sitt, på hösten, så är det bara att vända ner hela rasket i jorden. Bönor, ärter och andra baljväxter fixerar kväve från luften och samlar näring till jorden. När växtresterna grävs ner efter skörd får jorden ytterligare näringstillskott, samtidigt gynnas jordstrukturen. Daggmaskarna kommer dessutom dansa jitterbugg över all nytt biologiskt material de får tugga i sig.

När jag väl gjort detta så värkte mina stackars tår så mycket att det enda jag kunde göra var att sitta med foten upphöjd och måla akvarell.
Då kom ovädret! Det var som man säger på utrikiska ”out of the blue”. Det bara brakade till och sen fortsatte det och blev högre och högre så att till och med plåttaket på altanen skakade till några gånger. Jag älskar åska och blixtar men att sitta under ett plåttak när blixtarna skenade runtom, var en smula läskigt. Jag fick flytta inomhus och fortsätta mitt målande där. Det fortsatte blixtra och dundra och regnet föll tungt emellanåt, och smattrade hotfullt mot taket. Till slut tordes jag inte ha några enheter som dator, kamera eller mobil på laddning utan kopplade bort allt, trots att jag vet att stadsnäten ”ska vara säkra mot blixtnedslag”. Jag satt och tänkte som ett mantra ”Den här stugan har stått pall i 80 år, det här är inget stugan inte klarat av tidigare”.
Det lugnade ner sig så småningom, och jag fick ingen hjärtattack tack och lov, men de brutna tårna ”brände” som om de vore för nära en kamin. Det höll i sig hela kvällen men jag tog sömntabletter och somnade ganska gott medan regnet smattrade utanför.

Imorse vaknade jag tidigt och satt med morgonkaffet på lilla altanen långt innan grannarna vaknat. Den välgörande och närande ron man får i själen när allt man hör är fåglar som sjunger sin morgondrill och vinden som susar i träden och buskarna. Att se när solen börjar torka upp daggen på alla växter och de blommor som varit slutna för natten, nu öppnar pollenbutiken för en ny dag. Är inte det livsnjutning?

Krig med myrorna och rosorna

Tårna brann inte längre, så jag bestämde mig för att fortsätta med trädgården.
Jag har bråkat med kirskålen sen i maj och idag tog jag grepen och vände upp stora delar av rabatten (slet bort rötter) och grävde tre stora hål. Jag hade nämligen en jätte-kruka där trädgårds-iris självsått sig och blivit stora fina tuvor och de passar bra i just den rabatten eftersom jag redan har iris där och jorden verkar utmärkt för just den här plant-familjen. När jag lyfte upp plantorna ur krukan så lyfte jag också ut en hel myrkoloni och det blev fullständigt kaos. Precis som för några veckor sen hade jag myror ända upp i nacken och nu var de extra aggressiva eftersom kolonin hade massor av myrägg. Jag blev biten överallt och de kröp innanför kläderna. Det enda jag kunde göra var att fly och hämta vattenslangen och skölja bort dem och även skölja rotsystemet till irisen så att myrorna tog sina ägg och flyttade.
De flyttade mot kryddlandet men jag vet inte om det är en bra idé eftersom det redan bor en annan offensiv myrkoloni där. De får lösa det där själva, men ett nytt krig kommer garanterat uppstå. Förhoppningsvis utan att det drabbar mig. Jag tänker att jag kommer vara Schweiz i det här fallet.
Efter två timmars kaffedrickande (och baddande med Salubrin på alla bett) kunde jag äntligen plantera iris-tuvorna.

När jag väl fått irisen i marken så insåg jag att jag hade pajat min genväg till stora rabatten, och att jag inte kommer kunna gå där eftersom jag luckrat jorden och vattnat så att jag kommer skada alla lökar som ligger under ytan. Min blick föll då på en ”äkta ros” som jag lyckats klippa så hårt att den ympade rosen är borta och nu är det bara nyponros/törnros med galopperande tillväxt kvar. Amatörmisstag, jag vet!
Så vad göra? Jag tog fram sekatören och gav mig på törnrosen. Jag fyllde en och en halv skottkärra med törnen och jag var fullständigt sönderrepad, stucken, stukad och förnedrad på alla sätt, efteråt.
Men okej, det var värt det, nu har jag en ny genväg till stora rabatten och slipper släpa alla redskap, pall och hinkar/skottkärra runt hela häcken av plymspirea

Sen var det rensning och ansning på högtryck. De senaste veckorna jag lagt på att måla och underhålla stugan har verkligen visat att jag inte skött ogräsrensningen eller växtvården, så det fanns mycket att ta tag i. Tomaterna behövde ansas och glesas ur. Konstigt nog funkar de här tomaterna bättre i en odlingslåda på friland än de som står i kruka mot en södervägg. Det är samma sort överallt. De här på friland är grönare, kraftigare och styvare i sitt växtsätt.

Under tiden jag höll på med trädgårdsjobbet så fick jag flera varningar om skogsbrand i området och det började dessutom blåsa så att ogräshinkar och redskap for omkull och det ven i öronen. Samtidigt var det galet varmt. Faktiskt så varmt att en klimakteriekärring som jag inte stod ut längre.
Jag packade in redskapen i boden och fixade en kopp kaffe medan jag beställde en spårvagnsbiljett hem.
Men innan jag tog min fullpackade ”dramaten”-väska hem så tog jag några bilder. Floxen är helt otrolig nu.

Och mina ettåriga blomblandningar fortsätter leverera med blå Jungfrun i det gröna, jämte de vita. Och kolla vilka tjusiga frökapslar det blir. En fröjd för den odlare som samlar eget frö!

Det är lite märkligt att det var den vita sorten som blommade först, men jag klagar inte. Med de frökapslarna lär jag ha massor med frö till nästa år. Det är en ganska märkligt utformad blomma om man kollar noga.

Jag lämnar bloggandet för idag med bilder av att jag till slut lyckades baxa upp alla ringblommor och Jungfrun i det gröna bakom pinnar och snören, så man kan gå på gångarna utan att bli intrasslad. Ha nu en skön fin sista-juli-vecka och hälsa gärna med en kommentar. Sånt gör mig glad! 🙂