Det känns som att det var bara förra veckan jag stod med en miljon kartonger och undrade var jag skulle börja packa upp? Jisses, vilken flytt det var!
Den vill jag aldrig göra om.
Om jag måste flytta igen så känns det nästan värt att försöka med ett försäkringsbedrägeri och bara elda upp mina ägodelar och börja om med ett blankt papper. För att slippa flyttkartonger.
Men jag har nu landat och allt är uppackat (nu pratar vi bara om hemmet- inte garaget/verkstaden/utemiljö) och nu känns det som att det liv jag föreställer mig ha, de närmaste åren, har börjat.
Hemmet har börjat bli mysigt och inte minst så har jag nu äntligen ett…
…Växthus
Japp! Växthuset byggdes i augusti och det är ganska stort för en ensam odlare. Och dyrt! Även om växthuset var ganska billigt (48K) så blev hela entreprenaden runtom svindyr.
Med byggsats, grävning, grund och montage så gick det lös på över 150.000 kr.
Jag ska vara helt ärlig; jag tvekade länge. Jag bygger ett växthus på egen bekostnad, på min hyresvärds mark. Om jag flyttar kan jag aldrig få igen kostnaden, eftersom jag inte säljer en fastighet utan bara helt enkelt packar mina kartonger och flyttar.
Alla investeringar jag gör, går helt om intet. Det gäller även övrig markentreprenad som jag gjort till uteplatser mm, där jag lagt stora summor på bara markduk, grus och stenmjöl.
Jag måste lita på min hyresvärd helt fullt och fast, att han inte utnyttjar situationen. Eller om han plötsligt bestämmer att den mark jag byggt på ska hyras ut till någon annan.
Litar jag så mycket på en hyresvärd?
Nej, jag har aldrig ens kunnat lita på min egen familj, utom möjligen min syster, så jag är inte så naiv att jag litar på utomstående.
Om situationen uppstår att jag behöver flytta, kan jag montera ner och ta med mig en del, men jag kommer ha förlorat massor. Ekonomiskt en hel del, men mest känslomässigt. Så frågan har väl mest handlat om; vill jag offra så mycket?
I det här fallet så bestämde jag att jag var villig att offra en del, i förhoppningen att det kommer fungera.
Så det blev ett växthus…. 30 kvm och med 9 takfönster. Takfönster som jag inte hade råd att utrusta med ”temperatur-automatik” utan jag får öppna dem manuellt. Någonstans måste jag dra gränsen för utgifterna.
Men vilken lycka det är att äntligen ha ett växthus! Jag har ju drömt om det i 20 år och aldrig haft chans att skaffa ett.
I många år hade jag, helt ärligt, inte råd. Och när jag väl tjänade så pass att jag kunde spara ihop till ett, då fick jag inte bygga det.
På kolonilotten fick det inte plats (eller bygglov) eftersom det redan fanns maximalt med byggnader på tomten. Suck!
Nu, vid 50+, fick jag alltså äntligen chansen att bygga det. Jag vet inte om jag gjorde rätt som byggde på hyresvärdens mark, men nu har jag växthuset och det gör mig glad just nu.
Och sen blev det en uteplats också, och det tog en jäkla tid att få till. Marken var ett kaos av uppgrävning, sten, rötter mm. Jag fick meja ner allt, fylla i alla hål, lägga markduk, bygga en ram och sen börja skyffla på stenmjöl/sättsand. Dessutom hade jag en vild fajt med två stora nyponrosor och en invasion av kirskål och brännässlor. Till slut blev det något liknande en uteplats och jag hann peta ner några perenner. (Bilder: work in progress).
Jag har fortfarande inte bestämt hur uteplatsen ska se ut, särskilt när det kommer till spaljén. Det finns ganska många skisser på mitt ritbord, men det får vänta. Grunden är lagd och det får räcka för stunden.
Nu har hösten börjat klampa in med stormsteg och jag hann ju knappt med att uppleva sommaren. Imorse klev jag upp tidigt och det var frost på bilen och i gräset.
Jag fick inte direkt panik, men jag blev nyfiken på hur växterna i växthuset-i-växthuset klarat kylan?
Vad pratar jag om nu? Jo jag har tagit mitt beprövade trick om att bygga en skyddad mindre växt-zon inuti en annan, till en ny nivå.
När det var 0 grader ute, så hade jag 7 grader i min inre växt-zon, utan att värma upp.
Det ska jag berätta mer om när vi ses nästa gång.
Ha en skön dag!