Så många glädjeämnen surrar i mitt liv just nu. Om allt går vägen så är mitt jobbsökande över. Det är bara en säkerhetskoll kvar, eftersom min nya tjänst innebär säkerhetsklassning, och den kollen borde inte vara några problem.
Jobbet har legat överst på min önskelista i flera månader så det känns helt fantastiskt att de valde mig. Jag brukar oftast få nöja mig med det jag får och väldigt sällan får jag det jag verkligen vill ha, men den här gången fick jag precis det jag ville. Otroligt! Jag kommer göra allt för att arbetsgivaren verkligen ska tycka att de gjorde rätt val. Det här en ”chance of a lifetime” och jag vill att det ska bli så bra att jag stannar tills jag jag går i pension. Okej jag vet, inget är klart förrän kontraktet är påskrivet, men arbetsgivaren verkar så angelägen och jag har en verkligt bra magkänsla kring verksamheten.
En annan ljuvlig sak är att jag inte börjar jobba förrän 1:a september, så jag har en HEL sommar att bara ägna åt allt jag älskar. Det är en sådan oupplevd lyx, att jag knappt kan fatta det. Jag har aldrig någonsin haft en hel sommar av ledighet, bortsett från sommarloven som barn.
Tiden ska spenderas på ett vettigt sätt så jag har en lista över några saker jag vill göra:
- Mycket fysisk aktivitet i form av trädgårdsarbete och foto-promenader
- Hitta ny inspiration från människor jag beundrar, inom foto, måleri, skulptur och textilier
- Göra fler aktiviteter tillsammans med syster, t ex frisbee-golf och picknick i våra vackra parker i Norrköping
- Gå och se någon härlig kvinnlig stand-up show i Göteborg eller Malmö, med ett par hotellnätter
- Göra time-lapsevideor i trädgården
Det är varmt!
Just nu har vi en värmebölja i Norrköping så jag måste åka fram och tillbaka som en dåre, för att vattna växelvis i trädgården och på altanen. Okej, det är inte samma höga temperaturer som sommaren 2018, men den ligger ändå på 24-28 grader. Jag känner att den temperaturen räcker för att kalla det värmebölja. Vi behöver inte ta en diskussion kring det. Tänk på att den här tanten lider av kärring-hetta.
Det växer så det knakar överallt, och som jag redan tjatat om så blommar vissa växter allt för tidigt. Just nu har trädgården gått in i sin lila-blå period (jag tror Picasso hade något liknande) så alla de gamla rabatterna håller den kulör-skalan nu.
Jag minns när jag köpte stugan att det fanns typ en eller två allium i stora rabatten, men nu har de spridit sig till ett litet hav av lila bollar. Jag tillåter gärna växter att växa tätt, för jag ser ingen poäng i att visa upp naken jord, så mina allium får självså sig och frodas. Jag behöver bara gödsla lite mer, för att det är nu fler växter på en och samma plats som behöver näring. Min förhoppning är att alliumen tar kål på kirskålen, men det kanske är att hoppas på för mycket?
Ogräsets tider är här
Jag har ägnat flera dagar åt ogräsrensning och min rygg känns som den är på väg att gå av. Det är likadant varje sommar innan min korpulenta lekamen fått upp farten och vant sig vid att huka, krypa och sitta i allmänt märkliga ställningar för att nå överallt. Jag testade att sitta på en pall men stolsbenen sjönk ner i jorden och jag gjorde fler än en baklängeskullerbytta rätt ner i leran. Ja, det var lerigt eftersom jag hade vattnat hela trädgårdslandet för att lättare få upp ogräset med rötterna. Jag behövde tvåla in mig två gånger i duschen för att bli något sånär ren. Grannarna måste haft kul när de såg mig.
Nu är det mesta av ogräset borta, men jag behöver göra om proceduren igen om några dagar när det minsta ogräset växt till sig, och sedan täcka med gräsklipp.
Något annat som växer som ogräs är mina jordgubbsplantor, som återigen hotar att ta över hela trädgården. Det positiva är att det är så många bär på G att jag nästan skulle kunna öppna ett försäljningsstånd. Dock har jag en syster som älskar jordgubbar så jag lär inte få några problem att förbruka dem.
Borta bra, men hemma sämst?
Idag åkte jag hem till lyan i stan och det var ett stort misstag. Det är studentvecka och spårvagnen var fullpackad med folk. Jag vet inte hur många studentskyltar jag fick i skallen under färden, och när jag skulle kliva av gick det verkligen inte att komma fram. Jag fick gå av en hållplats senare och då var jag redo att att slå varenda student på käften. Det är länge sedan jag blev så upprörd och störde mig på folk.
Väl hemma blev inte humöret bättre, för studentflaken började cirkulera och det blev ett jäkla gap och skrik. Normalt sett skulle dessa bilar inte köra utanför mitt hus men eftersom det är gatuarbete i halva stan så gick studentflaken en helt annan väg och oturligt nog råkade det vara under mitt sovrumsfönster.
Jag kommer fly till stugan igen så snart jag får chansen. Tro mig!
