Vintern kom in som en bulldozer, vände i dörren och lämnade mig med ett växthus i chock och en trädgård som tror att det fortfarande är oktober. Här är vad som hänt sen sist, från pelargonbebisar till koskrik och julstök.
Hösten passerade i någon form av turbofart och jag hann knappt registrera att den ens var här innan den susade vidare. Efter tio år i stadens brus hade jag nästan glömt hur dimma beter sig, men här ute på landet sveper den in flera gånger i veckan. Det är som om världen packas in i bomull och alla kanter suddas ut. Vansinnigt mysigt.
Den första frosten
Rätt som det var sjönk temperaturen i växthuset och luften blev råare. Jag fick raskt ställa upp mitt “växthus-i-växthus”, en plan jag haft sedan flytten just för att kunna övervintra lite känsligare växter.
Konstruktionen är egentligen två billiga plastväxthus som står öppna mot varandra, med en liten gång i mitten täckt med genomskinlig presenning. Ett hemmabygge, javisst – men ett som gör jobbet.
Under novemberkölden var det ner mot –8 grader i stora växthuset, men inne i den lilla bubblan höll sig temperaturen på ett par plusgrader. Tio graders skillnad!
Där inne samsas citronplantor, chili och pelargoner, och nu i december har jag ställt dit en frostvakt som håller runt 4–5 grader. Ytan är så liten att jag inte är särskilt orolig för elräkningen, även om priserna verkar vilja fjanta iväg i vinter. Och i Östergötland brukar kylan ändå aldrig hålla i sig i mer än några dagar åt gången.
Nu är det plusgrader även om nätterna igen.
Nya kompisar
Gården omges av kohagar och djuren har snabbt vant sig vid mitt ständiga skrotande i trädgården. Efter bara några månader hade både kor och tjurar förstått att jag ibland dyker upp med godsaker i skottkärran – fallfrukt, sallad och diverse löv som de tydligen betraktar som rena desserten.
Resultatet? De kommer i galopp så fort de får syn på mig. Det är ju faktiskt jag som lärt dem att jag är det lokala fruktbudet. Jag får helt enkelt stå mitt kast!
Nu är kvigorna inne i ladugården för vintern, alla dräktiga och inväntar den stora våren. Jag längtar redan till kosläpp och glada kalvskutt.
Odling mitt i vintern
I ett svagt ögonblick – eller ett genialiskt – klickade jag hem blomsterlökar. Sent på året, jag vet, men det är nu man gör fynden: 50–60 procent rabatt och mängder av sorter kvar om man inte är superkräsen. Så nu ligger både tulpaner, liljor och narcisser och väntar på att få bo i jorden innan tjälen kommer.
Pelargonerna har fått hårklippning, och jag har tagit 60 sticklingar. Om hälften överlever blir det pelargonfest på altanen till våren. Hittills har bara ett tiotal tackat för sig, så jag ligger rätt bra till. De som lever verkar må fint och flera har redan börjat sätta nya blad.
Omplantering får dock vänta tills jag är säker på att rötterna är redo. Bättre att ge dem några veckor till än att stressa fram något.
I övrigt börjar det bli dags att fundera på chili och paprika inför nästa säsong. Vid nyår åker fröerna ner i jord på värmematta, och plantorna får sedan bo under växtbelysning i förrådet tills jag vågar flytta ut dem. Jag lutar åt Lemon Hot, jalapeños och habanero – men jag känner ju mig själv. Det lär sluta med “bara några sorter till”.
Men först jul!
Jul och nyår närmar sig, och jag ser fram emot lite ledighet och många roliga timmar i min nya ateljé. Det är ren lyx att ha ett stort, varmt rum helt dedikerat till skapande. På sommaren huserar jag gärna ute i verkstaden och hönshuset, men på vintern vill jag sitta varmt och gott med penslar, lera och idéer. Solnedgångarna utanför ateljéfönstret är dessutom helt magiska.
Julpyntet är uppe – lite mer sansat än förra årets “nu-ska-vi-dekorera-hela-Sverige”-nivå. Granen väntar jag med, mest för att inte trigga katten till världsrekord i julkulestafett. Utegranen står däremot och lyser upp gårdsplanen, och skulle snön behaga återvända blir det så där löjligt vackert, som i filmer där allt är sådär orimligt perfekt.
Och där står jag nu: i december, med frostvakt, pelargonbebisar, tomtar i lagom mängd och en katt som gör sitt yttersta för att sabotera varje form av ordning. Vintern kom, vintern drog, men mycket kommer hända vädermässigt ännu och jag fortsätter pyssla och planera som vanligt.
Nu håller jag bara tummarna för lite snö, mycket lugn och en hel hög kreativa timmar i ateljén.
Vi hörs snart – för snart börjar frösåddssäsongen, och då blir det åka av. 🌱✨