Nu var det ett tag sedan jag uppdaterade bloggen och det beror på att jag haft fullt upp med jobbsökande. Företaget jag jobbat hos i 2 år och 8 månader gick knackigt så det har varit uppsägningar i flera omgångar och i senaste rundan så rök även min tjänst. Inte helt oväntat, men ändå trist för jag trivdes bra hos det företaget och kände mig hörd och sedd från första början.
Nu vill jag hitta en minst lika bra tjänst, så det tar det mesta av mitt fokus.
Givetvis odlar jag och röjer i trädgården också. I år har vi haft det knasigt varmt i Norrköping och saker och ting blommar tidigare än vanligt. Jag kunde till och med avhärda och plantera ut växter redan i början av maj. Även sådd av fröer kunde jag göra för ett par-tre veckor sedan, och det är normalt sett sånt jag måste vänta med till slutet av maj eller början av juni.
Jag vet inte varför just Norrköping har en högre temperatur, kanske för att vi ligger precis vid Bråviken som mynnar ut i Östersjön? Det enda jag vet är att vi har växtzon 2 medan intilliggande kommuner har växtzon 3.
Den är ju givetvis härligt att få en tidig säsong, men nackdelen är att det har varit så varmt att jag måste flänga omkring och vattna konstant.
I år har jag satsat rätt mycket på blommor och särskilt dahlior. Dock har jag upptäckt att de dahlior jag planterar i stora ”parad-rabatten” verkar stendö med en gång. Det är inte brist på fukt i jorden, så jag vete sjutton varför de dör direkt? Kan det vara något i jorden som de inte gillar? Trivs de inte tillsammans med lökväxter? Gudarna ska veta att det är tusen och åter tusen lökar nergrävda där.
Sen har jag en mindre rabatt som knappt går att odla i alls, för jorden torkar upp och blir kruttorr på en timme oavsett hur mycket jag vattnar. I stort sett varenda planta jag satt där har antingen dött eller blivit så ynkligt liten att jag lika gärna kunde ha låtit bli. Det är ett rent under att min rudbeckia, som jag planterade förra året, överlevde.
Mer positiva betraktelser är att djur- och fågelliv verkar frodas i min koloniträdgård. Idag hade jag fint besök av en ganska orädd hare (nu fattar jag varför mina broccoli-plantor gnagts ner till intet) och dessutom är det en stor kärleksaffär som utspelar sig på baksidan av stugan.
Två duvor som är så kära i varandra, som putsar varandra och myser ihop hela tiden. Nu är jag inte ett stort fan av just duvor, men det här paret är så gulligt att jag blir helt varm i kroppen när jag ser deras omtanke om varandra.
Inte minst är min kompis Kolis tillbaka. Den fina koltrasten som hängde med mig hela förra sommaren. Jag känner igen honom för att har en defekt på en tå.
Jag har kattsäkrat min altan med nät, men Kolis vet precis hur han ska sig in och det har han gjort flera gånger den här helgen. Han hoppar runt på stolsryggarna och inspekterar saker på bordet, sjunger lite och stirrar på mig och sen smiter han iväg igen. Jag ska försöka ha kameran framme så jag kan ta bilder eller rentav filma när han kommer på visit. Jag borde möjligen ge honom ett bättre namn istället för Kolis.
Kanske Lakrits? Sotar’n? Åke?
Nu skymmer det och jag hittade en skvätt vin i kylen, så jag ska spendera resten av kvällen att se på solnedgången och se när fåglarna hittar sina kvällskvistar. Sen sova och imorgon rensa ogräs och därefter åka hem och förbereda mig för en tuff vecka av intervjuer.