Det har blivit tyst och stilla på stugområdet och jag hittar ett nytt lugn inom mig och älskar dofterna av multnande löv, mogen frukt och fuktig mylla. Än så länge finns det lite blommor kvar som tappert kämpar på och lyser upp tillvaron.
Nu när dagarna blir kortare och kvällarna är riktigt mörka vid stugan så myser jag med brasa och ett gott glas rödvin på altanen. Att sitta i tystnaden och höra brasans sprakande är oslagbart enligt min ringa mening. Det ger tid åt eftertanke och reflektion och det känns nästan lite meditativt. Det är värdefulla stunder som ger mig återhämtning.
En annan sak som jag älskar med hösten är att jag får mer inspiration att laga robusta, näringsrika och klassiska maträtter som t ex rotmos och fläsklägg och mustiga köttgrytor. Givetvis med mina egenodlade grönsaker.
Matlagning är för mig som måleri, något jag gärna lägger många timmar på i form av att förbereda, marinera och tillaga. Ibland kan jag börja förberedelserna flera dagar i förväg (rimma, marinera osv ) och det riktigt kliar i fingrarna att få grilla, steka, koka, hacka och skära.
Nu när vi kommit in i oktober så är det dags att plantera lökväxter, dock tycker jag att det är lite för varmt ännu för att peta ner vitlöken. Jag intalar mig själv att det finns risk att lökarna ska börja växa alldeles för mycket i det varma höstvädret.
För ett par tre år sedan grävde jag ner över 400 lökar vid kolonistugan och i år såg jag att vissa av dessa tyvärr inte kom tillbaka (tulpaner främst) så jag har några tomma fläckar i rabatterna som jag vill fylla med fina blandningar av lökväxter. Sådana här förberedelser gillar jag verkligen; att påbörja och förbereda något som ska ge resultat först om 7-10 månader. När växterna väl tittar upp på våren så har jag nästan glömt vad jag planterat och det blir en stor överraskning.
Jag märker också att jag med åren blir alltmer förtjust i växter som jag förr tyckte var rätt oansenliga och trista som t ex pärlhyacinter. Numera tycker jag att de är ljuvliga, speciellt de vita.
Jag har köpt några blandningar som är färgmatchade och jag hoppas att de överlever bättre än de lökar jag förlorat. Troligen är det möss som ätit upp de lökarna så vore jag klok skulle jag välja lökar som är giftiga som t ex hyacint och narcisser, men i likhet med min mor så älskar jag tulpaner så jag ger inte upp.
Från början tänkte jag testa att plantera dessa i krukor på altanen här hemma men om det blir riktigt kallt i vinter så finns risken att de fryser sönder så jag kommer nog peta ner dem vid stugan och fylla ut rabatterna.
Narcissen ”Paperwhite” är jag särskilt nyfiken på för jag har aldrig odlat den förut. Men ska man tro bilderna på nätet så kommer det bli klasar med väldigt söta blommor. Jag blev helt kär!
Känner jag mig själv rätt så kommer jag troligen beställa ännu fler lökar, helt enkelt för att jag är shopaholic vad gäller växter, lökar och fröer. Jag kan aldrig få nog. I vintras beställde jag säkert fröer ett par gånger i veckan för att jag fick feeling varje gång jag bläddrade i frökatalogerna och kom på nya idéer. Jag måste dock begränsa mig för det är ganska påfrestande att ha hela köket och vardagsrummet fullt med bord, växtbelysning och krukor. Det blir liksom inte så mycket plats kvar att leva på. Mitt badrum är onödigt stort och jag tror att en stor del av den kommande vinterns förodlingar kommer hamna därinne. Dock är det lite olyckligt att samtliga eluttag är belamrade med timer så jag kommer bli tvungen att dra en lång sladd från hallen, för att växtbelysningen inte ska slockna efter en halvtimme. Tur att jag bor ensam, om man bortser från katten, så behovet att stänga och låsa badrumsdörren finns egentligen inte.