Jag vaknade tidigt för att vara en lördag och redan vid sju imorse tog jag spårvagnen och begav mig till kolonistugan. Det var fortfarande becksvart ute och jag insåg att jag borde tagit med mig en pannlampa.
Planen var nämligen att kratta lite löv och även skörda kål och purjo och jag hade ingen större lust att snava i mörkret och stå på näsan i den frusna jorden.
Det var frostigt och det knastrade faktiskt när jag gick på gräsmattan.
Kålen står sig fint även på vintern och purjolöken är en sort som lämpar sig väl att stå i minusgrader (January King).
I mitt fall så är det en blad-kål som är lila och inte grön, men det är välkänt att kål kan klara sig i snö och frost och kanske är det därför det är så populärt med stuvad grön- och svartkål på julbordet? Det är ju faktiskt av de få grödor som går att skörda på vintern. Jag skördade även broccoli idag och det var i sista minuten för plantorna höll på att krokna.
Den lila kål ”Scarlet” som jag odlar är inte lika köldtålig som grönkål så jag passade på att plocka hem ganska mycket, för att pickla, laga soppa och frysa in.
Dock tänker jag låta kålstjälkar, broccoliplantor och kålblad stå kvar i trädgårdslandet för jag har märkt att hararna uppskattar ett öppet smörgåsbord av grönt som innehåller mycket vitaminer och glukos. De väljer inte primärt kål, men när allt annat är begravt i snö så käkar de upp kålen och till och med purjon. Och varför inte? De blir mätta och jag slipper bygga komposthögen på höjden.
Jag fraktade faktisk hem en hel IKEA-kasse med kål, purjo, ärter och broccoli och jag måste medge att det luktade purjolök i hela spårvagnen. Hehe!
De få medpassagerarna (jag åkte hem vid halv nio imorse så det var ingen trängsel direkt) glodde lite misstänksamt på mig men jag höll givetvis masken och låtsades som inget.
Morötterna (som växte ganska dåligt i år) står kvar i landet och jag kommer skörda dem undan för undan under vintern men även tidigt i vår. Det var faktiskt ganska nyligen som jag fick veta att man kan övervintra morötter. But it makes sense, för morötter är ju söta och med den sockerhalten så klarar de antagligen kylan rätt bra.
Magiskt god soppa – för en som avskyr soppa
Jag är en kött- och potatis-person och tycker knappt att soppa är värdigt att kallas föda. Men någonting har hänt med smaksinnet de senaste 2-3 åren och jag blev vansinnigt sugen på mormors finska soppa. Mormor brukade ha stekta köttbullar i soppan men jag valde stekt falukorv. Att jag, som vanligen avskyr korv, valde just detta är rätt konstigt. Men det var vad jag var sugen på och det var precis jag behövde efter några morgontimmar i minusgrader.
Det blev en värmande, välsmakande och trösterik soppa som fyllde mig med hög mysfaktor. Riktig comfort food.
Hur jag gjorde: 3-4 liter vatten med två tärningar grönsaksbuljong och en tärning hönsbuljong fick koka upp med 7-8 stora tärnade potatisar och 4 stora skivade morötter. Jag lade i en stor klick smör (ca 2 msk) och ungefär 10 svartpepparkorn, en halv deciliter vit vinäger och ca 10 persiljekvistar i grytan. Sen fräste jag 1 stor gul lök (grovt hackad), ungefär 300 gram strimlad vitkål, 4 skivade purjo, 3 klyftor vitlök, 3 stycken kvartade romantico-tomater i smör, och slängde sen ner allt i grytan. Jag skivade och kvartade en halv falukorvs-ring och stekte bitarna innan de gick ner i soppan.
Allt fick koka i ca 15 min (tills potatisen var nästan färdig) , sen lade jag i grönkål, färsk spenat och broccolibuketter och lät koka ett par minuter till. Jag smakade av med mer salt.
Ljuvligt!
Jag är nog omvänd och kommer laga mer soppa i framtiden. Eller ja…när jag redigerade bilderna så fick jag syn på en väldigt märklig reflektion i metallen på grytan.
Hur ska jag tolka den? Även bilden jag tog precis innan visa en liknande och lika orovarslande reflektion:
Vi får se om det blir fler inlägg i bloggen 😉