Vilket strålande väder vi fick idag. Termometern visade 22 grader i skuggan men det var ändå inte för varmt för att gräva i rabatter och grönsaksland. Jag hade lyckats släpa med mig 8 stora tomatplantor och 17 dahlior i shoppingväskan. Jag kan lova att folk stirrade på mig på spårvagnen. Troligen trodde de jag var någon lösdrivare eller hemlös, som hade hela bohaget med mig i ”dramaten”. Nåja, den bjuder jag på.
Nere på kolonilotten var tulpanerna i full blom och några var till och med på väg att blomma över. Otroligt hur snabbt det gått, för förra veckan var de flesta tulpanerna fortfarande i knopp.
Till min förtjusning hade även pärlhyacinterna slagit ut. En blomma som fått oförtjänt stämpel som ”tant”-blomma men nu när jag nått 50 så erkänner jag att jag älskar de här små raringarna. Särskilt de vita.
Det tog mig gott och väl ett par timmar att rengöra krukor, fylla upp med ny jord och plantera tomaterna. Jag gjorde samplanteringar med frösådder av ringblommor, zinnia och rosenskära. Hoppas jag samplanterade med rätt tomater, för jag har en lågväxande sort (Tiny Tim) och en högväxande (Gardener’s Delight). Naturligtvis hade jag glömt märka upp en del av plantorna. Jajaja, och jag som alltid skanderar att man ska märka sina växter, får bakläxa.
Jag grävde ner de flesta dahliorna i rabatterna (resten i krukor) och som alltid började de sloka direkt, trots att jag vattnade innan och efter planteringen. Det är likadant varje år och jag tror alltid att plantorna ska dö, men som genom något mirakel repar de sig och piggnar till efter ett par dagar. Jag planerar att åka till kolonilotten även på en del vardagar från och med nu, så det ska bli intressant att se om dahliorna slängt in handduken, eller inte. Jag var väldigt noga med att binda upp dem så det tog en bra stund innan jag var klar. Hoppas det lönar sig.
Min stackars misshandlade magnolia (se gårdagens inlägg om harskrället) ser magisk ut nu. Jag kunde inte låta bli att ta massor av bilder som minne. Det blev ju ingen blomning förra året eftersom knopparna frös ihjäl och blev till brunt slem. Men i år tror jag den slår rekord i blomtäthet.
Efter att plantorna var i jorden så tog jag tag i städning i stugan och jag hade med mig en arsenal av städgrejer som nya moppar och rengöringsmedel. Jag blev ganska nöjd (förutom duken på vardagsrumsbordet, men det var den enda som var struken) och så skönt att golven är ordentligt skurade och alla spår av mössens framfart är väck.
Vid det här laget hade mina störiga artrit-leder börjat värka men jag gav mig inte utan sådde några rader med mangold, röd mållspenat, morötter, gulbetor och palsternackor, innan jag faktiskt fick ge mig. Sedan tidigare har jag redan sått pak choi, spenat, sockerärter, rosenbönor, majs, persilja, mynta och brytbönor. Än är det mycket kvar att så och många odlingsbäddar att fylla, men jag fick vara klar för dagen.
Då hade klockan hunnit bli sju på kvällen och jag packade ihop och tog en skön långsam promenad genom skogen innan jag tog spårvagnen hem.
Jag är supernöjd med dagen och berömmer mig själv för det jag hann med. Det är min nya approach; att glädjas åt det jag hann med istället för att gräma sig över det jag inte hann. Det är mitt främsta verktyg för att inte känna stress över att kirskålen växer snabbare än blixten och att mördarsniglarna invaderar. Så om du känner dig stressad över att trädgården kanske ser rufsig ut, så ta ett djupt andetag och beta av en uppgift i taget och gläds åt varje uppgift, stor som liten, som bli avklarad istället för att snegla på allt annat som behöver göras. Trädgårdsarbete ska ju vara en glädje och ett nöje och världen går inte under om allt inte är perfekt.
Nu värker precis hela kroppen men jag är lycklig och imorgon ska jag fixa altanen i stan med massor av växter och sådder och det ska bli jättekul!