Fördelen med att stiga upp svintidigt på morgonen är att man hinner med mycket redan innan lunch. Jag hann med att rensa rabatterna och trädgårdslandet, återuppta kriget med gullriset samt ansa och binda upp tomaterna. De stackars tomaterna har blivit rejält misshandlade av oväder/storm, rotblöta och torka om vartannat. Det är ett under att de lever och producerar en hygglig mängd tomater. Nu har de fått en omgång TLC så jag hoppas de fortsätter producera även om det börjar bli slutet av säsongen.

Jag hann även med att ta en promenad på området och göra två nya bekantskaper, nya kolonister som skaffat en lott på området den här sommaren. Trevligt trevligt! Det är ju lite speciellt att vara kolonist, man får räkna med att folk stannar vid grinden för att prata en stund, vare sig man känner dem eller inte. Det liksom ingår i konceptet.

Detsamma gäller om man rör sig på området, man ska inte tro att man kan gå raka vägen för slänga soporna, för man blir stoppad några gånger på vägen av grannar som gärna vill prata en liten stund.

Här kommer en liten bildkavalkad från promenaden.

Bärapel. Jag vete sjutton om frukterna är ätbara.
Vildapel. Här vet jag inte heller om frukterna går att äta. Troligen inte, eftersom ingen verkar plocka dem, trots att trädet finns på allmän plats.
Nämnde jag att det var dimmigt hela förmiddagen?
Skitcoolt gräs. ”Glansmiskantus” säger Google Lens. Gräset var över 2 meter högt.
Lilla snigel…
Daggtäckt spindelväv
Så vacker, men tänk om det fanns doft-internet så jag hade kunnat dela den ljuvliga doften med dig…
Många trädgårdar ståtar med hela ängar av anemoner
Hur läckert är inte detta? Kolsvarta tomater! Villhöver
Vissa ingångar väcker verkligen nyfikenhet. Jag tycker det är så fint med ”portaler” eller bågar som den här, med vindruvor, rosor eller varför inte klematis. Jag vill alltid veta vad som döljer sig innanför grinden…
Intensivblå hortensia. Ägaren har verkligen koll på vilken näring som behövs, något jag själv alltid misslyckas med. Blå, rosa eller vit…jag lyckas alltid ge fel näring så att blommorna blir beige.
En så vacker grupp med gladiolus. Jag lyckas aldrig med dessa så jag är inte lite avundsjuk, utan superavis.

Vissa höstfärger har börjat framträda hos en del växter (nedan), men väldigt många växter har fortfarande högsommar-attityd. Det känns lite lyxigt att september blev en sommarmånad i år. Även om orsakerna till värmen, helt ärligt, skrämmer skiten ur mig. Ja.
Men som man säger: man får ta det goda med det onda.

Så det var några bilder från min morgonpromenad. När jag kollade min Fitness-app så gick jag knappt 2000 steg men eftersom jag blev tillropad att slänga käft med andra morgonpigga kolonister, så tog det sin rundliga tid. En granne gjorde referat av alla artiklar i morgontidningen. Även sport-delen.
Jag gissar att det här med internet inte har nått alla målgrupper.
Faktum är att när jag gick till sopstationen sist så tog det en över en timme innan jag var tillbaka i min stuga. Effektiv promenadtid är under 2 minuter. Så kolonilottsliv är inget för den som inte orkar/vill vara social, för det är alltid någon vill prata.
Dessutom finns en fin gemenskap där folk över lag är generösa och hjälpsamma och gärna delar med sig av skörder, fröer, sticklingar, plantor och inte minst trädgårdskunskap.
Jag har själv ett överskott på en del grönsaker så jag har skänkt bort massor. Jag fick till och med lägga ut en annons på FB Marketplace för att bli av med vinbär och plommon. Den här gången hade jag sån tur att det blev ett skötsamt par som kom och plockade, i flera omgångar. Förr om åren när jag annonserat har jag haft oturen att en person svarat och sen dykt upp med 17 släktingar och skrikande barn som använde trädgården som lekplats. Det var nästan så jag gav upp hoppet om att någonsin bli av med dem.
Ett tips är därför att vara noga i annonsen (om du ska skänka frukt/bär/grönsaker) om att man välkomnar max 1-2 pers och nej, plockaren blir inte bjuden på lunch/fika/middag. Husdjur får stanna hemma.
Som sagt, bara ett litet tips.
Igår skördade jag och fick ett överskott av squash men ”problemet” var enkelt fixat. De hittade nya hem på mindre än en timme.

Det gör mig glad att kunna dela med mig och inte minst för att andra blir glada över att få grönsaker eller frukt som de lagar goda grejer av.
Kolonilottsliv är toppen!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *