Nu är jag inne på min tredje semestervecka och jag åkte hit till kolonilotten igår efter att ha spenderat några dagar på hemmaplanen. Under flera veckor har det varit extremt varmt och torka i Östergötland. Det har utfärdats skogsbrandsvarningar till höger och vänster och det första jag fick göra var att vattna trädgårdslandet, krukorna och odlingslådorna. Man kan säga att det var i sista sekunden, för hade jag väntat en dag till hade nästan allt jag odlar strukit med. Några timmar efter vattning verkade de flesta plantor ha återhämtat sig, till och med en solros som jag trodde var stendöd.

Den återhämtade sig

Dock är min amerikanska blåbärsbuske illa medtagen, så jag tror inte blir några bär på den i år heller. Den stackars busken klarade knappt vintern efter att hararna gnagt ner den så den såg helt bedrövligt ynklig ut.
Jag hoppas verkligen att det inte bli bevattningsförbud för det kommer bli katastrofalt för odlingarna. Nu går vattenspridaren hela tiden på olika platser i trädgården, men jag struntar i att vattna gräset.
Det enda positiva med torkan är just att gräsmattan inte växer och jag slipper klippa den, och att den är brun-gul och trist kan jag leva med.
Som stödvattning använder jag stora läskflaskor med bevattningspip som jag sticker ner i jorden, då kommer vattnet snabbare ner till rötterna och inget dunstar bort i värmen.

Att slösa med vatten är något jag ogillar så jag ställer in vattenspridaren så att den verkligen bara vattnar där det är absolut nödvändigt. Just nu är jag väldigt glad att jag pysslar med täckodling så att fukten i marken hålls kvar längre, även om mina grannar tittar lite snett på mig av just den anledningen. Enligt deras mening så är det tydligen en prestige i att visa upp så mycket krattad jord som möjligt, vilket jag personligen tycker är rena vansinnet. Alla är vi olika, en del gillar skrytrabatter och en del gillar praktiska och lättskötta odlingar.

Pumpatävling

I år har min chef utmanat mig i pumpaodling. Jag har aldrig odlat pumpor förut så jag är verkligen inte alls säker på utgången i denna utmaning. Jag valde en tävlingssort som heter Mammooth och kan ge pumpor upp till 800 kg/st.
Ja åttahundra kilo!
Om det sedan stämmer återstår att se. Troligen har någon lycklig odlare någon gång lyckats uppnå den vikten och då har fröindustrin tagit detta som försäljningsargument. Mest sannolikt blir pumporna väsentligt mindre.
Jag har två plantor varav den ena stuckit iväg och är nu över 6 meter lång. Det börjar bli problematiskt för den växer ut på gräsmattan och även om jag motar bort den så har jag ingen bra plats att styra in den på. Det är ju liksom fullt i trädgårdslandet. Jag funderar på att styra in pumporna till jordgubbskvarteret. Ja så får det bli.

En ranka har nu börjat växa upp på en fröstängel till en palsternacka men eftersom dessa pumpor växer upp till 800 kilo så känns det som att plantan gjort ett rätt kasst val av växtplats.

Tänk om mina pumpor blir 200-500 kg tunga? Vad sjutton ska jag göra med dem? Jag gillar inte att äta pumpa och en 500-kilos-best kan jag knappast frakta hem och ha som halloween-dekoration. Möjligen får jag lägga ut dem till försäljning. Hm….kanske någon med enorm armstyrka och en släpkärra vill ha dem som dekor? Vem vet?

En annan sak jag funderar på är hur jag ska gå till väga för att få en så stor pumpa som möjligt? Jag såg ju pumpatävlingen i Trädgårdstider (SVT) men förstod egentligen inte vilka knep som var de bästa? Ska man ta bort de pumpor som verkar bli mindre än andra, ska jag kapa bort blommorna för att plantan ska lägga mer energi på de befintliga pumporna?

En sak är säker, jag kommer läsa på och lära mig en del om pumpor i sommar, för jag tänker banne mig inte låta min chef vinna den här utmaningen.

Plommon, plommon, plommon

Nu när vi är inne i JAS-perioden har jag börjat beskära mitt plommonträd, som var minst sagt vildvuxet eftersom jag inte beskar det förra säsongen. Det har resulterat i att jag har fler plommon än någonsin. Jag tror faktiskt inte jag sett så många plommon per gren i hela mitt liv.

Problemet är att jag inte vet vad jag ska göra med alla plommon? Jag menar, jag kan ju bara äta en viss mängd färska plommon (med resultat att det blir mer frekventa toalettbesök) men vad ska jag göra med resten? Kommentera gärna om ni har förslag.

En ny vän

Jag har fått en ganska oväntad ny bekantskap, nämligen en koltrast. Jag såg den som pjodd skutta runt i trädgården i våras men nu har han blivit fullvuxen och stilig och håller sig fortfarande kvar runt min stuga. Det som är anmärkningsvärt i sammanhanget är att han följer efter mig och tittar på mig hela tiden. Om jag pratar lugnt och viskande med honom, typ: ”Hej kompis, kul att se dig igen!” så sjunger han för mig. Koltrastsång är ju så himla fint!

Jag kallar honom Kolis

Jag har inte varit med om detta förut. Min mormor, däremot, hade någon slags connection med fåglar för hon hade flera talgoxar som ofta kom och satte sig i det öppna köksfönstret och pratade med henne och åt frön ur hennes hand.
Hursomhelst är jag glad över min nya lilla vän. Visst är han fin?

Nu: dags för middag och sen fortsätta beskära plommonträdet.
Jag önskar er en skön lördag!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.