Jag var på plats på kolonilotten vid 08:30 imorse, delvis för att jag var tvungen att frakta ner två jättestora plastbackar med lock, att förkultivera växter i. Eftersom jag inte har bil just nu så är det buss eller spårvagn som gäller och att komma med en dramaten-väska som är belamrad med två stora plastbackar får folk att stirra. Inte konstigt, för jag hade ju dessutom en stor rulle byggplast som stack upp ur väskan. Om folk som såg mig och väskan antog att jag var hemlös, så förstår jag dem till fullo. Dessutom cirkulerade en polisbil kring kvarteret, där jag satt och väntade på spårvagnen, 3 gånger och poliserna tittade misstänksamt på mig.
När jag väl kom ner till stugan så var området helt öde och jag var uppenbarligen först på plats. Skönt!
Idag var en sån där dag då man vet att nästan alla kolonister kommer vara på plats. Anledningen är att vattnet slogs på.
Det är alltid lika nervöst att se vilka packningar som spruckit eller om några kranar som fryst sönder. Jag såg inget sådant i min stuga, tack och lov. Jag har fått nog av sönderfusna kulventiler och blandare. Däremot sprutade det vatten hos två mina grannar, så traktens rörmokare lär inte bli sysslolösa. Om två av fem grannar har fått problem, tänk då hur många ärenden det blir när det gäller ett område med 159 stugor. En guldgruva för rörkrökare!
Jag såg till min glädje att blåsipporna slagit ut och en är rosa. Undrar om det en genetisk avart, för jag tror det var på exakt samma ställe jag fick en rosa-sippa förra året?
Jag såg en del djur/insekter som inte brukar vara vid våra breddgrader vid den här tiden på året eller ha vaknat ut vinterdvalan. Svartvit flugsnappare och humlor bland annat.
Och apropå djur så har jag haft möss i stugan. Nästa helg tänker jag sova i stugan så då får det bli den stora vårstädningen. Tack och lov kan mössen inte ta sig in i skafferiet eller kyl/frys, men de hade släpat ut en gammal chipspåse som jag slängde i sophinken i höstas (i köket). Den låg söndertuggad i vardagsrummet så de har ju verkligen ansträngt sig för att släpa med maten in i det enda rummet som var (lite) uppvärmt. Dessutom hade de dragit in den i ett hörn bakom soffan, så jag upptäckte den inte förrän nu. Jag får skylla mig själv för att jag inte tömde sophinken och dessutom inte hade stängt dörren till vardagsrummet. Jag får rätt ofta möss i köket, på vintern, men har aldrig sett spår av dem i de andra rummen. Det blir bakläxa för min del.
Nästa vecka kommer gubbarna från Veteranpoolen och beskär mina äppelträd, även fast det är i sista sekundens elfte minut. Jag kände mig lat så jag har även bett dem forsla bort riset. Den nya grannen är mer sympatisk än min förra, för hon blev topp tunnor rasande när arboristerna hade glömt plocka bort några små kvistar som hamnat på dräneringsgruset intill hennes stuga. Nu har jag förvarnat min nya granne och sagt att han ska höra av sig om de inte städar efter sig. Han är väldigt human och avslappnad så det blir nog inga problem, även om arboristerna missar nån liten kvist.
Kolonistliv är intimt och man hamnar närmare sina grannar än när man bor i villa, så det sociala måste man i någon mening räkna in, vare sig man vill eller inte. Antingen funkar det skitbra eller också skär det sig. Det bildas ibland pakter mellan grannar, och det skvallras emellanåt som i den värsta dokusåpa, men för det mesta är det bara mysigt och trevligt.
Jag sådde några saker på friland idag, nämligen pak choi, ringblommor, vallmo och spenat för de vet jag att de klarar minusgrader. I mina plastbackar blev det solrosor (3 sorter), solhatt, lejongap och persilja.
Jag jobbade non-stop fram till 13:30 då ryggen gav upp. Det var ju väntat eftersom det var den första riktiga arbetsdagen (gräva, häva, bära) sen i höstas. Om ryggen skriker så här mycket så bara vet jag att min högra gamla skit-höft kommer hålla mig vaken inatt. Den liksom skriker inte direkt, utan pockar på uppmärksamhet ungefär 5-6 timmar senare, och då med besked. Å andra sidan….hmmm….hade jag inte en halvdunk rosé längst bak i kylen?
Jag avslutar med en bild av någonting som jag tror är en vit scilla, men jag vet inte säkert. Scilla och vårlök sprider sig som löpeld i trädgården och jag får mångdubbelt mer varje år, men just i det här kirskålshelvetet dyker den här vita skönheten upp.
